Det är en lättnad att få skriva något om kulturtidskrifter som inte är ännu ett klagomål på sakernas tillstånd! När en tidskrift gör något riktigt bra förtjänar den att uppmärksammas – desto mer som den i det här fallet nog är ganska väl dold. Man kunde rent av säga att den är kamouflerad. Det står […]

(Forts.)

Jag  tror att det var i det här valet som den svenska politiken definitivt jumpade över charken, so to speak. Butlers i tunnelbanan, Hägglund som försöker stirra ihjäl en buffel på valaffischen, sverigedemokraten som tros ha ristat in ett hakkors i pannan på sig själv för att sedan anmäla ett överfall, valvakan som verkar ha […]

(Forts.)

Vad är det som driver förhoppningarna om transhumanism och artificiell intelligens?  Jaron Lanier är virtual reality-visionären som har blivit ett slags rebell mot nätrebellerna, skarpt kritisk mot företeelser som upphöjts till helig ideologi. När jag recenserade hans bok You are not a gadget för GP fick jag tillfälle att kritisera idén om artificiell intelligens. Viktigast […]

(Forts.)

Dussmann, Berlins och Tysklands största bokhandel, har öppet från 10:00 till 24:00 sex dagar i veckan. Jag går dit en kväll och bestämmer mig för att bli sist ut genom dörren, för att se vad som händer på ett nattöppet bokvaruhus.

(Forts.)

är som den där killen i Slumdog millionaire – recension av Nomad i UNT.

(Forts.)

Allt började med en liten röd lampa i en militär radiostudio – och mannen här bredvid. Jag skriver en essä i UNT om reality-TV och psykologiska experiment: länk.

(Forts.)

Vi förväntas köpa idén om religion som förundran. Men religion är inte längtan efter något större, religion är en parasit på vår längtan efter något större, skriver jag i UNT:s artikelserie Hej 10-tal, om idéer och förhoppningar inför 2010-talet. Detta ledde till en diskussion om religionens väsen. Så gott som alla civilisationer, har André Malraux […]

(Forts.)

i hård konkurrens med andra, är den här: att människor var passiva mottagare som lät sig matas med nyheter, kultur och åsikter ända tills vi fick internet. Jag kommenterar Andreas Mildners recension av Nicholas Carrs The Shallows i Expressen. Länk: Före internet intet. Mildner svarar här och nu har också Aase Berg blandat sig i.

(Forts.)

Kristdemokraterna har fått en hel del kritik för idén att varumärkesskydda frasen ”verklighetens folk”. För min del säger jag bara: I’m lovin’ it. Det är den bästa lilla nyhet som har kommit ut ur den svenska politikens big brother-hus på bra länge. Jag vill att det ska stå ”Verklighetens folk™” på varenda en av deras […]

(Forts.)

Jag har börjat bli botad från mina fördomar om modern arkitektur. Men kanske skriver alla som besökt Berlin förr eller senare sådana här artiklar: Minnets arkitektur på egen risk (UNT).

(Forts.)

Debatten om nätet, journalistiken och framtidens medielandskap liknar till stor del en uppfostringskampanj: vi ska uppfostras att välja sida i ett falskt val. Jag skriver i GP om de falska motsättningarna mellan bloggare och yrkesskribenter: De falska motsättningarna.

(Forts.)

En liten twittrad nyhet fick all irritation och allt ointresse att försvinna: från och med nu kommer jag att följa förberedelserna inför det där bröllopet med stigande, skadeglad förtjusning, för nu har jag förstått vad det är som håller på att hända. Prinsessbröllopet är på väg att förvandla Sverige till den gamla goda dubbelmonarkin Österrike-Ungern. […]

(Forts.)