Om man googlar på en nyhet man vill veta mer om kan man på köpet få en aning om något oroväckande. Snabbt får man upp en mängd artiklar om samma nyhet från olika internationella medier – själva mängden ser ut att ge storyn ökad trovärdighet, men när man börjar läsa dem ser man att varje […]

(Forts.)

– Jag skurade Hitlers toalett en gång… – Ka-ching! Här är ditt bokkontrakt! Jag har bläddrat igenom Vårens böcker, även känd som Hitler & kokböcker, och börjat tröttna. Får ni aldrig nog av hitleratur? Snart har alla skrivit sin bok om Hitler. Utom de som röstade på honom.

(Forts.)

Jag har sällan saknat följdfrågor så mycket som när kulturministern fick tillfälle att förtydliga vad hon menade med sin kritik mot kultursidorna i radions Studio Ett i fredags. Den som har missat det roliga kan lyssna på inslaget, där DN:s kulturchef Björn Wiman bemötte kritiken, på Studio Etts webbsida. Särskilt mycket tydligare blev det nu […]

(Forts.)

Media har helt missat storyn när det gäller Wikileaks. Total personfokusering på Assange, som om han ensam hade offentliggjort hundratusentals dokument, medan Bradley Manning (se sist i detta inlägg) blir en fotnot. Att man skyddat och anonymt kan läcka material som bör komma till allmänhetens kännedom är en naturlig del i ett journalistiskt ekosystem, men […]

(Forts.)

Anonyma nätkommentatorer säger det bäst: ”If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.” För samma tanke uttryckt med något fler ord, se min essä om Chris Andersons Free i UNT. Eller följande artikel, ursprungligen publicerad i GP, där du bland annat kan läsa om det svenska företaget […]

(Forts.)

En text om Wikileaks är på gång. Under tiden kan ni ju alltid… tja, läsa lite diplomatpost så länge. Till exempel Who is Carl Bildt.  Här ger Matthew Barzun, den amerikanske ambassadören i Sverige, sin karaktäristik i av Bildt inför dennes besök i USA. Jag har inte läst många diplomatmail hos Wikileaks, men mitt intryck […]

(Forts.)

Att studera åsikternas historia är ett nödvändigt första steg mot tankens frigörelse.

(Forts.)

Jag har länge velat citera ett stycke av Sara Danius, där hon beskriver hur hon lade ner ett halvår på att skriva en av sina första recensioner. Jag tänker ofta på det; anledningen till att jag inte har lagt upp det tidigare är bara att jag är så hopplöst långsam.

(Forts.)

Vilken sympatisk bok det här är! Sympatisk, sympatisk, sympatisk. Det skulle bli fyra kajor om UNT hade betygen kvar. Sympatisk är dock inte det första ordet jag kommer att tänka på: i början av läsningen märker jag att jag vill skriva en smått irriterad recension. Jag försöker greppa om boken med det irriterande verktyget i […]

(Forts.)

är kul att leka med. Skriv in ett eller flera ord och få ett diagram över ordens förekomst över tid i Google Books inscannade texter. Exempel: tryck här för ett diagram över engelskans personliga pronomen från 1600 fram till idag. I och he har länge kämpat om förstaplatsen; efter 1970 har I dragit ifrån. Tredje […]

(Forts.)

Genom Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan får man, vid sidan av den debatt om prostitution och surrogatmödraskap som är bokens egentliga ärende, också syn på något annat: en underlig värdeförändring, en omvärdering av alla värden som är så genomgripande att den nog hade imponerat på Nietzsche.

(Forts.)

Andy Warhols 15 minuter är över sedan länge. Ändå är han ständigt närvarande, som om han låg mumifierad som en sorts konstvärldens Lenin i ett centralt mausoleum där alla gick förbi för att betyga sin vördnad. • Den idiotiska föreställningen att det bara finns en enda sorts precision. Litteraturens precision är en annan än naturvetenskapens, […]

(Forts.)

Upsala Nya Tidning, som jag frilansar för, har på prov infört betyg i alla recensioner, alltså även litteratur. Tidningens betygssymbol är en kaja, därav rubriken. Försöket har lett till en livlig debatt på kultursidan, med skribenter som argumenterar för eller mot betyg. Jag har frestats svara betygsförespråkarna och mitt inlägg kan läsas här nedanför.

(Forts.)

En av de lugnare och vettigare artiklarna om Wikileaks: Wikileaks and the long haul.

(Forts.)

I en intressant text beskriver Magnus William-Olsson hur små språk gör sig till en osjälvständig provins i förhållande till centrum. Den som skriver på ett litet språk, som svenska, hänvisar – säkert omedvetet ibland – påfallande ofta till en utländsk auktoritet (Foucault, Agamben, Blanchot, Das Nuffa Dat¹ …). Man ser till att förankra sin position i det […]

(Forts.)