Det behövs en death metal-film i Sverige som binder samman mystik och nyfattig verklighet, som uttrycker ett nytt slags moral med ett nytt slags bilder. ”Odjuret” hade kunnat vara den. På det sättet avslutar Kerstin Gezelius sin recension av filmen Odjuret. Men finns inte redan den kombination av mystik och nyfattig verkliget hon önskar sig […]

(Forts.)

I mars skrev jag i GP om den ohederliga retoriken i Mattias Gardells bok Islamofobi. Mattias Gardell har två ögon. Det ena ögat använder han när han skriver om islam. Det andra ögat använder han när han skriver om Väst. Det första ögat ser bara individer, det andra ser bara strukturer. Inget av synsätten är […]

(Forts.)

”Our knowledge is like a house built on pilings driven into quicksand. No individual piling is absolutely secured, and any given piling may – and probably will – fail and be replaced, yet the pilings are sunk in ’reality’ and manage as a group and with our ongoing vigilance and repair to keep us in […]

(Forts.)

Nya inlägg kommer snart! Titta på den här pausbilden från kulturkällaren Forums dadaistkväll så länge.

(Forts.)

Det är märkligt hur vår föreställning om de första människorna alltid har skiftat i överensstämmelse med tidsandan. Lasse Bergs jämlika, sociala och samarbetande urmänniska prickar av så gott som samtliga önskvärda egenskaper i en platsannons från 2011, möjligen med undantag för färdigheter i Excel.

(Forts.)

Elva år efter att jag började skriva på nätet kan man fortfarande få applåder för att dra upp den malätna kaninen ”på internet får alla göra sig hörda” ur hatten. Tack vare nätet kan medborgarjournalister och vanligt folk komma till tals, och det kommer att förändra allt, sägs det. Den underförstådda föreställning vi förväntas köpa […]

(Forts.)

Den 9 mars framträdde Juli Zeh på Kulturhuset i Stockholm. I Hörsalen, som rymmer 450 personer, är det fullsatt. Det är säkert inte verklighetens folk som fyller stolsraderna. Förmodligen rör det sig om något slags hägring. Jag funderar på göra som Dupontarna i öknen och sparka lite på dem för att se vad som händer, […]

(Forts.)

Var det någon som tyckte att den raggningsteknik som Neil Strauss lär ut i The game lät lite mekanisk? Kanske lite bättre lämpad för något annat slags situationer än flirt och förälskelse? I sitt senaste mailutskick till sina fans berättar Strauss om något oväntat som hände honom nyligen. FBI hörde av sig. Nej, de ville […]

(Forts.)

Man blir naturligtvis inte en sämre skribent för att man testar ett dygn i Big Brother-huset: om man är en bra eller dålig skribent beror helt på vad man skriver när man klivit upp ur jacuzzin. När det gäller kultursidesartiklar kan jag ibland vara en obotlig optimist: trots att Big Brother är inne på sjunde […]

(Forts.)

När den stora jordbävningen 1999 drabbade Istanbul reagerade Orhan Pamuk med att straffa sitt bibliotek. I essäsamlingen Andra färger beskriver han hur han ”med en märklig känsla av tillfredsställelse” kastade tvåhundrafemtio böcker: ”jag kände mig som en sultan som snabbt pekar ut de personer i en folkmassa som ska avrättas”. Det var en märklig reaktion, […]

(Forts.)

(Förbättrad version av den recension som publicerades i GP 25 februari 2011.) Effekten av läckorna har förmodligen blivit mindre än gänget bakom Wikileaks föreställde sig. Istället visade sig Julian Assange vara som gjord för en roll i den kasperteater med pappfigurer som alltmer får ersätta verklig nyhetsförmedling (skratta åt khadaffidockan, bua åt berlusconidockan, känn sympati […]

(Forts.)

Något att tugga på tills jag uppdaterar bloggen. ”Det finns tusentals tecken som visar att vår tids människor sedan länge varit utsvultna på lydnad. Men detta har man begagnat sig av för att bjuda dem slaveri.” – Simone Weil, ur Att slå rot

(Forts.)

Kultureliten har tydligen blivit lika mäktig och förtryckande som den var före första världskriget, modernismens genombrott och rösträtten. Alla känner sig kränkta av den, från den bästsäljande författaren Jan Guillou till den handfull sverigedemokrater som sjöng Kungssången i protest mot Stockholms poesifestival. Lustigt nog har alla andra eliter blivit osynliga i samma ögonblick som de […]

(Forts.)

Förklaring här.

(Forts.)

Jag skriver om Tony Judts båda böcker Illa far landet och Minneshärbärget i dagens UNT. … ser man böckerna på lite längre håll kan man säga att de båda, mellan raderna, beskriver två mentaliteter som håller på att gå förlorade, om de inte försvann med 1900-talet: den samvetsgranne, bildade politikern och den lika samvetsgranne, bildade […]

(Forts.)