Om man googlar på en nyhet man vill veta mer om kan man på köpet få en aning om något oroväckande. Snabbt får man upp en mängd artiklar om samma nyhet från olika internationella medier – själva mängden ser ut att ge storyn ökad trovärdighet, men när man börjar läsa dem ser man att varje ny artikel inte innehåller någon ny information. Det är samma saker som upprepas, referat som bygger på andra referat, vilket betyder att källorna bakom alla dessa artiklar är skrämmande få.

Vår tids problem sägs vara ett överflöd av information, så stort att uppmärksamhet har blivit informationssamhällets nya bristvara. Men samtidigt som informationsflodens volym växer minskar andelen självständig information i floden, och där ligger ett allvarligare problem.

Hur får våra medier en krympande information om världen att se ut som mer information? Inget kunde vara lättare – eller billigare. Man gör en rewrite. Man får syn på en intressant artikel hos någon annan, skriver en egen artikel baserad på det man läst, och publicerar den i sin egen tidning. Förhoppningsvis nämner man den artikel man använt sig av.

Amerikanska The Pew research center for the people and the press har gjort ett stickprov. Den 11 maj 2005 länkade Google news till 14 000 nyhetsartiklar, som alla handlade om samma 24 händelser. Hur många av dessa artiklar har skrivits utan att någon har behövt lämna redaktionen? Journalisten Jonathan Stray har ett par intressanta siffror.

För Nieman journalism lab studerade han nyligen 800 nyhetsartiklar om två kinesiska skolor som påstods ligga bakom dataintrånget hos Google. Av dessa artiklar var det bara 121 som inte var identiska, 13 av dessa innehöll egna citat och 7 byggde huvudsakligen på eget journalistiskt arbete.

Det är också värt att notera att bara 14 av dessa 800 artiklar hade skrivits i Kina eller med hjälp av medarbetare på platsen. Vad hade de andra gjort? Rewritat, i större eller mindre omfattning. Och ändå missade alla en blogg som översatt en artikel av en kinesisk journalist som besökt en av de misstänkta skolorna – kanske den enda journalist som besökte den där skolan.

När så många artiklar bara okritiskt återger vad andra har skrivit ökar risken dramatiskt för att en missuppfattning eller en lögn ska spridas genom systemet. Jag har själv rivit upp en artikel jag var på väg att skriva när jag upptäckte att allt jag läste om en viss händelse kunde spåras till en enda källa, vars trovärdighet kunde ifrågasättas.

Tanken på all den energi som gått åt att rewrita de få ursprungliga artiklarna får Stray att vrida sig av obehag. ”Massor av journalistiskt arbete kunde ha gått till att rapportera om andra händelser som förtjänade att uppmärksammas”, skriver han.

Även denna artikel är en rewrite. Den bygger till största delen på ett inlägg på bloggen ethanzuckerman.org.

(Tidigare publicerad i GP)