AI-genererat material dränker nätet i skräpinformation, och när AI-program används som sökmotorer ger de falska eller opålitliga svar. Kommer du att sluta googla om en tredjedel av sökresultaten ser ut som AI-genererat brus? Och vart ska du ta vägen härnäst?

The Guardians innovationschef Chris Moran har berättat att tidningen har börjat få mail från läsare som klagar på att de inte kan hitta de artiklar som ChatGPT citerar från och anger som källor för sina påståenden. Artiklarna har verkliga Guardian-journalisters namn, men det går inte att googla fram dem, eftersom de aldrig har existerat. I ett samhällsklimat där förtroendet för etablerad journalistik redan är oroväckande lågt – kommer läsarna att lita på Moran eller ChatGPT? Kanske börjar de misstänka att The Guardian i hemlighet ägnar sig åt att censurera arkiven.
.
OpenAI, som ligger bakom ChatGPT, känner naturligtvis till att programmet ger fiktiva svar, men motargumentet från AI-branschen lyder: det är ingen fara, så länge de som använder våra produkter förstår att de själva måste kontrollera alla påståenden. Föreställ dig att miniräknaren, när den var spännande ny teknik på 1970-talet, hade varit lika opålitlig och att den hade sålts in med samma argument: visst, den räknar fel ibland, men så länge du själv kan kontrollräkna kvadratroten ur pi med papper och penna är det inga problem.

.
Så fort ChatGPT kom in i världen blev universiteten tvungna att anpassa sig och förändra sitt arbetssätt. Det är ingen mening att be studenterna ägna en termin åt att skriva en uppsats när ChatGPT kan göra det åt dem på ett ögonblick. Att avslöja den sortens AI-genererade fusk skulle kräva ohållbara resurser – det enda universiteten kan göra i det läget är att ge upp. ”Det står klart att all annan examination än den som sker muntligen eller är förlagd i skrivsal med larmbågar är omöjlig”, förklarar fysikern Ulf Danielsson i DN.
.
Observera vad som har gått förlorat här. Syftet med uppsatsskrivandet är inte att studenterna ska lära sig reproducera en viss mängd information. Det verkliga syftet är djupare: att läsa och själv skriva långa, krävande texter tränar tänkandet på ett sätt som aldrig kan ersättas med en muntlig tentamen eller ett kort skriftligt prov. Denna mentala träning har varit universitetens huvudsyfte lika länge som universitet har existerat. Om vi avskaffar den – förtjänar det som återstår fortfarande att kallas universitet?