Här är ett litet citat som lyfter på en flik av ridån och avslöjar den bakomliggande maktlystnaden: ”Är det en klok socialpolitik, att låta ett så viktigt livsområde leva fullständigt sitt eget fria liv?” Sagt av den socialdemokratiske riksdagsmannen Harald Hallén 1918. Det livsområde som inte borde få utvecklas i frihet är religionen – och om religionen är så viktig för partiet undrar jag vilken del av medborgarnas liv som är så betydelselös att Socialdemokraterna inte skulle vilja kontrollera den.

Jag har läst Per Ewerts Landet som glömde Gud – en bok om hur Socialdemokraterna tog makten över kyrkan; min recension publicerades i SvD idag.

Alva Myrdal, som hade stort inflytande över Socialdemokraternas skol- och familjepolitik, ansåg att ”alltför starka” band mellan barn och föräldrar var ”farliga”. 1969 blev hon dessutom Sveriges första kyrkominister. ”Mycket av det segslitna patos, varmed den ’individuella friheten’ och det ’egna familjeansvaret’ försvaras, grundar sig på en sadistisk benägenhet att utsträcka denna ’frihet’ till en obegränsad och okontrollerad rätt att härska även över andra”, skrev hon och Gunnar Myrdal i Kris i befolkningsfrågan (1934). Själva ville de naturligtvis inte härska.

Att vara politiskt engagerad är verkligen en bekväm syssla när det går så lätt att sälja in en auktoritär politik med antiauktoritär retorik, utan att någon märker vad som pågår.