Nu är anden definitivt ute ur flaskan. Det senaste halvåret har AI-nyheterna rasslat fram som mynten ur en enarmad bandit när det äntligen blir jackpot. Jag kommenterar utvecklingen i SvD:s serie ”Världen som väntar”.

Tekniken brukade befria oss från fysiskt arbete, men det som pågår nu är något annat. Vi håller på att utveckla teknik som befriar oss från konstnärligt skapande, lärande, svårigheter, skicklighet och självständigt tänkande. Konst och litteratur är inte ett orättvist, betungande arbete som borde överlåtas åt maskiner. Tvättmaskinen är ett långt större framsteg än DALL-E och Chat GPT.

Tror vi att fake news är illa skulle jag vilja säga: välkommen till fake history. Film, foto och ljud kommer inte längre att kunna användas som historiskt källmaterial. Det här är vad Orwell beskrev i ”1984”: ett samhälle fångat i ett ständigt förfalskat presens, där alla dokument konstant förändras beroende på vad som gäller för ögonblicket.

Play.ht, ett företag i Dubai som är specialist på AI-genererade röster, har lagt ut en podd där en fejkad Joe Rogan intervjuar en fejkad Steve Jobs. Båda personernas röster och karaktäristiska uttryckssätt har samlats in; den som har kontroll över den här sortens teknologi kan låta levande eller döda säga vad som helst. Redan för några år sedan demonstrerade MIT teknikens möjligheter med ett videoklipp där de lät president Nixon beklaga att den första månlandningen hade slutat med astronauternas död.

Hur många minuter tar det mig att göra en övertygande journalfilm där kinesiska soldater befriar Auschwitz 1945? Vi har klagat på fotografiets begränsningar i snart 200 år, men den möjlighet att dokumentera världen som kameran trots allt har gett oss är ett verkligt framsteg, jämfört med den totala minneslöshet som AI öppnar dörren till.

För ett par år sedan träffade jag Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid universitetet i Uppsala. Han befinner sig vid forskningens frontlinje, där man formulerar nya idéer om mörk materia och universums ursprung, och det första han berättade förvånade mig. Mitt viktigaste arbetsredskap, sade han, är papper och penna. Han har tillgång till hur mycket datakraft han vill, men han avstår medvetet från att använda den: ”Många gånger är det inte resultatet av en viss beräkning som är det viktiga, det viktiga är att man faktiskt förstår.” För att förstå måste du tänka själv, och för att tänka själv behöver du verktyg som hjälper dig att göra det: där är pennan bättre än datorn.