David Goodhart föreläser på konferensen Universities under siege. Foto: Håkan Lindgren.
Förra veckan var jag i Uppsala och lyssnade på David Goodhart (känd för begreppen ”somewheres” och ”anywheres”). Han varnade för en överproduktion av akademiker. I Storbritannien studerar nu hälften av de unga på universitetet. Var ska alla jobb komma från? Politikerna ägnar sig åt magiskt tänkande, menade Goodhart. Fler högutbildade ses som en bekväm lösning på alla problem – men vilka problem leder ett överskott av akademiker till?
.
Jag tror att jag har sett svaret på Goodharts fråga. Akademikerna kan bli woke. Är det ett sammanträffande att antalet kommunikatörer och mångfaldskonsulenter växer samtidigt som vi får en akademikerklass i behov av jobb? Åren 2006–2019 ökade antalet kommunikatörer i den svenska statsförvaltningen med 46 procent, enligt Finansdepartementet (ESO-rapport 2021:3). Kommunerna vill inte vara sämre; i en SVT-undersökning från 2019 ledde Göteborg ligan med 236 kommunikatörer, till en årlig kostnad som motsvarade skolgången för 1 517 grundskoleelever.
.
År 2000 skickade Lockheed Martin, det största företaget i den amerikanska försvarsindustrin, ett antal chefer på kurs där de ägnade sig åt att fördöma sina privilegier och associera vita män till ord som ”rasist”, ”gammal”, ”skyldig” och ”Ku Klux Klan”, skriver Christopher Rufo i artikeln ”The woke-industrial complex”. Sådana nyheter, som inte längre förvånar någon, handlar inte om att vapenhandlarna plötsligt skulle ha fått ett samvete, utan om att vi har fått en kår av mångfaldskonsulenter som försöker göra sig nyttiga.
.
Livsmedelskedjan Kroger berömde sig själv i ett pressmeddelande för att den etniska mångfalden bland deras leverantörer hade ökat. Samtidigt sänktes de anställdas löner medan VD:n kunde kamma hem en rekordinkomst. I USA har majoritetens löner stått stilla sedan 1970-talet; all fortsatt ekonomisk tillväxt har gått till de allra rikaste. Sedan 1975 har 50 biljoner dollar överförts från 90 procent av befolkningen till den rikaste procenten, uppskattar Nick Hanauer och David Rolf (Time magazine, 14/9 2020).
.
När de materiella orättvisorna växer är det inte förvånande att det uppstår en kår av konsulter som talar om för folk att det är deras känslor det är fel på. Gör mångfaldskonsulenterna mer nytta än hudkräm på ett benbrott?
.
Samtidigt som universiteten drar till sig fler studenter verkar de, paradoxalt nog, bli alltmer intoleranta mot avvikande åsikter. 2020 gjorde den amerikanska stiftelsen FIRE (Foundation for Individual Rights in Education) en yttrandefrihetsenkät bland 20 000 universitetsstudenter. 60 procent svarade att de ägnade sig åt självcensur.
.
Intoleransen var starkast hos liberala studenter. 13 procent av dem ansåg att våld ibland kan vara nödvändigt för att stoppa oönskade åsikter på campus, jämfört med 6 procent av de konservativa. Män var mer toleranta än kvinnor. Enligt FIRE inskränker 86 procent av de undersökta universiteten yttranden som garanteras skydd av konstitutionen.
.
Om allt detta har jag skrivit en artikel för SvD: Akademiker är vår nya, missnöjda herreklass
.
Tillägg: I Kapitalet och ideologin är Thomas Piketty skarpt kritisk mot vänsterns utveckling. Arbetarpartierna har blivit partier för en akademisk elit och struntar helt i ekonomiska orättvisor, menar han. Partier för folk med problem har kort sagt blivit partier för folk utan problem. Min intervju med Piketty kan läsas här: Vänstern är nu till för den utbildade eliten (SvD 2020-09-04).
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera