Allt fler kineser flyttar in i Xinjiang, och skyltar på andra språk än kinesiska tillåts inte. Traditionella högtider är förbjudna. Inför bröllop eller fest måste en gästlista lämnas till myndigheterna i förväg. Begravningsplatser förstörs med grävmaskiner. Samtliga invånare har beordrats inställa sig till en ”hälsokontroll” som syftade till att samla in biometriska data, inklusive röstprov. Säkerhetskontroller införs i trafiken: alla bilar stoppas och samtliga ansikten scannas. Barnen får enbart tala kinesiska i skolan; hennes son fick sin mun övertejpad som straff för att han talade kazakiska. Icke-kineser måste passera särskilda säkerhetskontroller på järnvägsstationerna. I sjukvården behandlas uigurer och kazaker som en sämre sorts människor. Här pågår en rasism och en kolonialism som det är förvånansvärt tyst om.

Rättelse: enligt Sauytbay/Cavelius fick regionen Xinjiang sitt namn 1949. Det stämmer inte; se Wikipedia om Xinjiangs historia.