”I ’Forbudssverige’ er det meste tilladt”, skrev Jyllands-Posten förvånat under pandemin, eftersom de inte har uppdaterat sina fördomar om Sverige sedan 1972. Men det är inte bara danskarna som borde överge de föråldrade generaliseringarna om Sverige – det borde vi själva göra!

Gina Gustavssons Du stolta, du fria börjar som en ganska pratig bok om den svenska coronastrategin, men den blir efter hand riktigt spännande när jag förstår att den bör läsas på ett annat sätt – som en bok om den svenska självbilden. Om Sverige var en person skulle avståndet mellan självbild och beteende vara så stort att det var dags att söka professionell hjälp.

Enligt Gustavsson avslöjade pandemin att de antiauktoritära, icke-nationalistiska svenskarna egentligen är lättsårade nationalister. Det påstått feministiska Sverige utnämnde Tegnell till ”landsfader” och talade beundrande om hans ”storkukslugn”. Det påstått mångkulturella Sverige struntade i sina invandrare. De var länge osynliga i coronadebatten, skriver Gustavsson, trots att de löpte tre gånger så stor risk att dö. Den nyfikna kunskapsnationen Sverige var påfallande faktaresistent: vi tror att vi har försvarat öppenheten, men om vi såg oss omkring skulle vi upptäcka att våra restriktioner ibland var hårdare än andra länders. Vi pratade om trygghet, samtidigt som vår coronastrategi i praktiken gynnade ”de fysiskt, socialt och ekonomiskt starkare”.

Jag recenserar boken i SvD: Tegnell-patrioten liknar Trump-nationalisten