Ett bokbål har tänts igen – denna gång i Kanada. Men var inte oroliga, det är inte 1930-talet som är på väg tillbaka. Visserligen har frasen ”rening i lågorna” åter kommit till användning, men initiativtagaren, den antirasistiska aktivisten Suzy Kies, är inte ute efter att skada någon. Hon är bara ute efter rättvisa: ”Vi försöker inte utplåna historien, vi försöker korrigera den.”
”Folk får panik av bokbränning”, sade Kies, ”men det handlar om miljontals böcker som ger en nedsättande bild av ursprungsbefolkningen, böcker som reproducerar stereotyper, som verkligen är skadliga och farliga.”
Suzy Kies har gjort politisk karriär som företrädare för abenakistammen – ”kunskapens väktare” är den titel hon själv använder. Hon har övertalat ett antal skolor i Ontario att rensa ut 155 titlar, totalt 4 716 exemplar. Ett litet antal brändes, innan corona satte stopp för offentliga bokbränningar; resten skickades till pappersåtervinningen. Böckernas författare hade gjort sig skyldiga till kulturell appropriering, ansåg Kies. Sedan avslöjade Radio Canada att hon själv hade approprierat sin ursprungsidentitet. Hon var inte abenaki; hennes far är från Luxemburg och hennes mor tillhör Kanadas franska folkgrupp. Först i det ögonblicket tog skolstyrelsen illa upp och bestämde sig för att avbryta sin utvärdering av bibliotekens samlingar.
Men vad händer om man inte betraktar hennes ursprung som en ironisk detalj, utan som sakens kärna? Jag skriver om utrensningen och dess konsekvenser i Kvartal: Ett antirasistiskt bokbål.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera