Bakom de senaste årens kulturstrider pågår ett märkligt åsiktsskifte: humaniora och biologi har bytt människosyn med varandra. Biologerna ser människan som föränderlig, lärande, social och komplicerad medan humanisterna börjar påminna om förra sekelskiftets rasister.

Föreställningen om människan behöver alltid förvaras mot reduktionistiska idéer om att levande varelser inte är något annat än mekaniska automater, eller att tjuvaktighet ligger i blodet. Det ovanliga med vår tid är att biologerna står för försvaret medan humanisterna ägnar sig åt den determinism som biologin har övergett.

Än så länge har humanister och biologer inte frontalkrockat kring den människosyn som har utvecklats i de båda lägren. Men när de gör det – vilka uttryck kommer det att ta sig? Hur kommer det att låta när neurobiologerna börjar försvara en humanistisk människosyn mot humanisternas deterministiska och endimensionella bild av människan?

Här finns en kulturkonflikt som kommer att forma framtidens samhällsklimat, skriver jag i tidskriften Axess 3/2021: Det stora skiftet

_____

Bonusläsning: vid forskningens frontlinjer håller genetikerna på att bli intresserade av sociala orättvisor. Den gamla motsättningen mellan arv och miljö har de lagt långt bakom sig. Läs min intervju med Yulia Kovas på KI:s sajt Den kulturella hjärnan: Genetik bortom arv och miljö