Har Dana Schutz (som är vit) rätt att måla Emmett Till (som är svart; läs om mordet och rättegången här)? 48 personer krävde att hennes målning skulle förstöras. Det är ett exempel på att 2010-talets konstkonflikter är helt annorlunda än modernismens, skriver jag i SvD:s Under strecket: Hur begränsad är den fria konsten idag?

Två klipp ur artikeln:

Plötsligt ska kulturen vara det som resten av samhället inte är – perfekt rättvis, representativ, ren från fördomar och historisk skuld. Detta liknar mest av allt en stor, kompensatorisk rörelse. Konstens uppgift är nu att tillhandahålla en politisk rättvisa som vi har slutat hoppas på överallt annars. Gör den inte det har vi rätt att hämnas på den. Innanför sina väggar förväntas museer, teatrar och andra institutioner lösa de sociala konflikter som resten av samhället har misslyckats med – eller struntar i.

_____

Juridiska institutionen på Stockholms universitet flyttade porträtt av tidigare professorer som ”alla föreställer vita äldre män” för att ”man vill att alla som vistas i rummen ska känna sig inkluderade”, förklarade universitetet på nätet (5/8 2015).

Sådana nyheter får mig att undra: hur ska jag kunna känna mig inkluderad i en institution som har gjort sig av med sin egen historia? Det borde snarare väcka misstankar, framförallt hos människor som har anledning att fråga sig om de verkligen är välkomna. Om ni har så lätt för att exkludera personer ur er egen historia, då kommer ni att exkludera mig också, så fort jag inte passar. En institution som står för sin historia även om den är obekväm är sannolikt också mer benägen att försvara obekväma medarbetare om samhällsklimatet skulle svänga i någon annan riktning, så att opinionen tycker att vissa personer eller grupper inte längre hör hemma på universitetet.