Den stora, mysiga diskussionen om transhumanism och artificiell intelligens fortsätter i den norska kulturtidskriften Vagant! I nyss utkomna 1-2/2018 svarar jag på tidigare inlägg. Jag inledde debatten i Vagant nr 3/2017 med texten ”1900-talets fattigaste utopi”, där jag skrev att det är dags att göra upp med de grumliga emotionella drivkrafterna hos personer som längtar efter överlägset intelligenta maskiner.

Transhumanismen uppstår i det ögonblick när man inte kan se någon väsentlig skillnad mellan att köpa evigt liv eller en ny app till sin mobiltelefon. Det är den enda utopi ett konsumtionssamhälle klarar av att föreställa sig. Och artificiell intelligens är en gammal 1900-talsfantasi som borde sticka tillbaka till det 1950-tal den kom från. Den hör hemma bland strålpistoler och flygande tefat. En dator behöver ”intelligens” lika lite som ett ånglok behöver fyra ben att springa med. Säger jag.

Texten finns ännu inte på nätet, men leta upp Vagant i närmaste bibliotek. Du kommer att hitta mycket att läsa; Vagant beskrivs ofta som Skandinaviens mest ambitiösa kulturtidskrift.