Jag har recenserat Nyliberal ordlista för SvD (16/3 2018).

En liten djävul sätter sig på min axel när jag börjar skriva den här recensionen. ”Den här boken är mycket svensk”, viskar den. Det är inte menat som beröm. Politisk satir är inte svenskarnas bästa gren.

Vid det här laget vet alla att ytterligare försämringar väntar när en politiker lovar ”mer kvalitet och valfrihet i välfärden”. Samlar man allt sådant språkligt mjäll till en ordbok kunde man hoppas på en renande effekt. Läsaren får överblick och sammanhang och kan börja göra motstånd. Kanske kommer jag till och med att upptäcka något jag inte visste. Men det händer inte när jag läser ”Nyliberal ordlista”. Den är varken befriande arg eller listigt subversiv.

Och vad säger ängeln? För att få veta det måste ni läsa hela recensionen.