2 kommentarer

• 1 Magnus | 24 april 2017, 14:04

  Det är naturligtvis mycket mer personcentrerat idag – deltagarna i 70-talets frågetävlingar kvalade in på sina kunskaper, medan deltagarna i ”På spåret”, ”Kulturfrågan” eller ”Så ska det låta” i dagens Sverige kvalar in på att de är kända (nåja) eller ”hör till gänget”. I Så ska det låta behöver de ju inte ens komma med ett allvarligt menat svar på frågan: vilken låt? utan i princip vilket svar som helst duger som ursäkt för att få börja showa i en minut.

  I nya versionen av ”Fråga Lund” ser man samma koncept vridet till övertydlighet – hela genren har förflyttat sig från s a s bildande underhållning till karaoke i baren med stor ljusshow och yeah-yeah nu tar vi dom… Samtidigt som själva frågorna kan vara i klass med ”vad finns det för något där rymden tar slut?”. ;) Kanske beror det på att hela samhället, hela kulturen i vid mening har sänkt ribban och devalverat värdet av kunskaper, men förmodligen också på att det inte finns plats för akademiska original av Sten Bromans typ idag. inte i massmedia och knappast heller på universitetet. Ungefär som med Harry Schein, Jan Troell och Hjalmar Gullberg – de hade knappast heller kunnat göra sådana insatser i dagens offentlighet. Folk diggar naturligtvis Stephen Hawking, Joan Didion eller Julian Fellowes, men dessa personer hade omöjligt kunnat ta sig fram i det postmoderna Sverige, för att inte tala om våra tv-kanaler..

• 2 H. | 24 april 2017, 17:23

  Se också Sven-Eric Liedman och Ida Östenberg om nya ”Fråga Lund”:

  https://www.svd.se/fraga-lund-borde-satsa-pa-flamsfri-folkbildning

Kommentera