Det är som om Stridens skönhet och sorg har befriat Peter Englunds skrivande. Vi följer 33 personer genom krigsåret 1916, men det är han som berättar, inte de, även om citat ur brev och memoarer förekommer. Englund gör mycket mer än att bara referera sina källor; han har skaffat sig ett skönlitterärt språk som en och annan romanförfattare kunde avundas honom. Kortfattat och samtidigt inlevelsefullt.

Titelns romantiserande ord ”skönhet” och ”sorg” passar dåligt som beskrivning på det krig vi lär känna. Med två lika klumpiga ord skulle jag kunna säga att det är både banalare och grymmare.

Jag har recenserat Peter Englunds Stridens skönhet och sorg 1916 för UNT. Läs recensionen här.