2013 skrev jag en lång essä i Vagant om Aleksijevitj och Tiden second hand. Den kan läsas här: De ryska rösternas bok.

”Många skulle vilja få Sovjetunionen tillbaka om det bara fanns tillräckligt med korv”, säger en av hennes hundratals intervjupersoner. Ryssarnas kunskap om Sovjetunionen håller på att blekna bort. På tjugo år har det kollektiva minnet förvandlat en nyckfull diktatur till ett ”då var det minsann ordning och reda”. Sovjetåren blir rent av en källa till stolthet. På den tiden hade vi i alla fall något att känna oss stolta över, säger så många av dem hon talar med. Ständigt denna förbannade stolthet! Stoltheten är alltid tvungen att kompensera så mycket, tills den ensam bär upp en tillvaro som ingen egentligen står ut med. Få böcker har lärt mig lika mycket om kopplingen mellan stolthet och förtryck som Tiden second hand.

För litteratursajten Dixikon (upptäck den om ni inte redan har gjort det!) har jag skrivit två texter om Aleksijevitj och Vitryssland. De kan läsas här och här.

Översättaren Kajsa Öberg Lindsten, som har gjort ett beundransvärt arbete med de fem böcker av Aleksijevitj som kommit på svenska, skriver om henne i GP: Att söka sig till de sanna, exakta orden.