Och så har Amazon gått och fyllt tjugo år. Ett Amazon som – liksom andra digitala framgångssagor som Facebook, Google och Apple – betalar så lite skatt att de i princip borde betraktas som offentligt subventionerade.

Jag har firat Amazons tjugoårsjubileum genom att beställa nästa bok från en bokhandel som jag vill se överleva – och genom att på nytt läsa den kritiska reportageserie som Seattle Times gjorde 2012. I fattiga delstater blir politikerna desperat tacksamma när en jätte som Amazon lockar med jobb. Detta utnyttjar Amazon på ett sätt som påminner om utpressning.

När Amazon funderade på att placera en distributionscentral i South Carolina – med USA:s fjärde högsta arbetslöshet – erbjöds de gratis mark, sänkt fastighetsskatt och andra skattelättnader till ett värde av 33 miljoner dollar. Detta räckte inte, skrev Jim Brunner i Seattle Times (2/4 2012). Amazon krävde också att få sälja momsfritt till delstatens invånare, annars var det adjöss. För att rädda de 2 000 jobben fick Amazon sälja momsfritt i fem år, vilket lokala bokhandlare och andra affärsinnehavare säkert uppskattade.

Amerikanska postorderföretag har inte behövt inte ta ut moms om de säljer till kunder utanför sin egen delstat. I nätförsäljningens tid har detta blivit en het fråga. Enligt en undersökning från University of Tennessee förlorade delstaterna 52 miljarder dollar i uteblivna momsintäkter åren 2006–12. När Texas gav Amazon en räkning på 269 miljoner dollar i obetald moms svarade de med att stänga sitt lager i Irving.

Hur kul är det då att få ett av de där lagerjobben? Seattle Times beskriver lagret i Campbellsville, Kentucky (för vilket Amazon fick 19 miljoner dollar i skattelättnader) som en brutal arbetsplats. Ett reportage i Pennsylvaniatidningen The Morning Call (18/9 2011) bekräftar detta. De anställda plockar varor i dåligt ventilerade lager där det kan bli 35 grader varmt. De pressas att hålla ett högre tempo än de klarar av, tills de sparkas ut eller blir skadade.

Förlagen behandlas inte heller väl. Amazon framställs gärna som den långa svansens vän, men de små förlag som Seattle Times har talat med ger en annan bild. Om de inte har råd att ge de kraftiga rabatter som Amazon kräver stängs de av.

För att vi inte ska få en diskussion om hur Amazon sköter sina affärer är det livsviktigt att diskussionen kör in på fel spår – all konkret kritik mot ett nätföretag måste förvandlas till en debatt för eller mot ”internet”. Därför kan vi läsa vuxna människor som skriver om sin känslomässiga relation till nätet, som om internet var en person, en kändis, en diva. Divan kommer säkert att belöna sina fans och straffa dem som tvivlade på henne, så det är klokast att smickra henne – det är det enda innehåll som går att urskilja när de som är ”för internet” skriver, medan de som känner sig som framtida förlorare är ”mot internet”.

Efter 20 år borde det vara dags för en något vuxnare diskussion om de monopolföretag som nätet har gett oss.