Mangamålet mot Simon Lundström har uppmärksammats av den japanska yttrandefrihetskampanjen Uguisu ribbon. För ett par dagar sedan frågade de mig om de fick översätta min Expressen-artikel Manga skadar inte om historien bakom den lagparagraf som innebär att tecknade fantasier kan dömas som barnporr.

Det fick de förstås och den japanska översättningen kan nu läsas här.

Medan vi mailade varandra om översättningen frågade jag Koutaro Ogino på Uguisu ribbon om liknande fall har förekommit i Japan. Det vore ju lätt att tänka sig att åtalet mot Simon Lundström (liksom lagtexten) beror på att svenska domstolar och lagstiftare är okunniga om serier och betraktar manga som något främmande och konstigt. I mangans hemland är det kanske annorlunda? Domaren kanske själv slappnar av efter jobbet med en manga? Ogino svarade med att länka till två texter:

Animenation: mangaförläggaren Monotori Kishi dömdes 2004 till ett års fängelse för osedligt material (senare mildrat till böter; Wikipedia om fallet).

Dan Kanemitsu: Thought police can’t protect real children. ”Efforts to expand the definition of child pornography to include fictional material – i.e. manga (comic books) anime (animation) and video games in Japan continue to exist as of June, 2011”, skriver Kanemitsu.