Trött på alla envisa myter om internet skrev jag det här i UNT:

Din dagliga avprogrammering finns på den här webbadressen: whimsley.typepad.com. Tom Slee, en kanadensisk författare som bloggar under rubriken Whimsley, är den bästa mediekritiker jag hittat på länge. I långa, pålästa och torrt ironiska texter plockar han sönder de fraser och myter om nätet som sprids av visionärer som Chris Anderson och Clay Shirky. Hans artikelarkiv är fullt av fynd (leta upp texten ”Wikibollocks: the Shirky rules” och gå vidare därifrån).  Det här, inser jag, är just vad jag törstat efter medan jag bläddrat mig igenom alla svenska förståsigpåare som år efter år upprepar samma storögda internet-förändrar-allt-krönika som hade börjat lukta redan vid millennieskiftet.

Det som gör vår diskussion om nätet och det förändrade medielandskapet så dum är att den i så hög grad förs i emotionella termer. En klichébild av en föråldrad murvel som är ”rädd” för att förlora sin ”status” och liknande karikatyrer får ersätta både fakta och analys. Vi matas med känsloargument som en sjuåring hade genomskådat om man använde dem för att locka honom att lämna ifrån sig en glasspinne, men när det handlar om att övertala en hel generation att lämna ifrån sig sin upphovsrätt och sin framtida försörjning tar vi dem tydligen på allvar.

Läs fortsättningen i UNT.