… skriver jag om i UNT.
Här är Strindberg på sitt bästa humör, det vill säga arg. Han hade en säregen förmåga att vara retligt självupptagen och samtidigt rejält underhållande. Det var när han skrev som han var som mest alkemist: då lyckades han med en sammansmältning som var minst lika sällsynt som om han framställt guld.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera