Jag recenserar två böcker om den egyptiska och den tunisiska revolutionen: Wael Ghonims Revolution 2.0 och Lina Ben Mhennis Tunisian girl i UNT. Länk.

Det viktiga är inte bara att diktatorns makt visar sig falla ihop som ett korthus, utan att folk oväntat snabbt kan skaka av sig årtionden av korruption. Vad kan vara vackrare än att se tentakler av mod, förtroende och nyvunnen självrespekt växa ut och förena sig med varandra, som när nya associationsbanor växer ut mellan hjärnans nervceller? På Tahrirtorget organiseras sjukvård, underhållning, skydd; fiendskapen mellan muslimer och kristna smälter bort. I sådana ögonblick – kanske kan de bara existera som undantag – når en revolution som längst.