Kan jag väl.
Överallt hör jag författare som protesterar, lågmält men envist, mot de kategorier de förväntas representera. Från somaliern Nuruddin Farah som berättar om den tyske förläggare som refuserade hans roman – det fanns ju inga afrikanska trummor i den – till schweizaren Lukas Bärfuss, som vägrar tala om en trend av provinsiallitteratur i ung tyskspråkig prosa. De vill representera något mycket mindre än ett land eller en trend, och samtidigt större. Jag har för mig att det kallas litteratur.
Update: bilder.
Nuruddin Farah och Lukas Bärfuss, fotograferade av mig.
6 kommentarer
1 István | 25 september 2010, 13:15
Jippieee!
2 István | 25 september 2010, 13:24
En bra sammanfattning av medias förhållande till all sorts kultur.
3 Bodil Z | 26 september 2010, 12:59
Kan jag länka till (eller eventuellt citera ”hela alltet”) det här i Salongen? Det verkar som en klokt gjord komprimering. Med Jelena i Berlin (som vanligt) och mig i Zagreb, så har det inte blivit någon sådan där obligatorisk bokmässetext den här gången.
4 Håkan | 26 september 2010, 14:20
Javisst, kopiera eller länka på! Det kommer förmodligen några notiser till från mässan om någon dag.
5 Bodil Z | 26 september 2010, 14:50
Då väntar jag lite och samlar och lägger ut en ”stulen/lånad” Håkan Lindgren-kompott från bokmässan om några dagar. Wäre das OK?
6 Håkan | 26 september 2010, 15:28
OK!
Kommentera