1.

”All intelligent text är i en mening suspense fiction” – Kerstin Ekman under ett litteratursamtal på Kulturhuset i helgen.

Hon sade också att det en författare framförallt behöver är anonymiteten. ”Jag behöver den som daggmasken behöver sin jord”, låter hon Babba säga i Grand final i skojarbranschen (Babba är den dolda person som skrivit den kända författaren Lillemor Trojs böcker).

2.

Frederik Stjernfelt skriver utmärkt om religion kontra upplysning i danska tidskriften Kritik nr 197. Ett citat:

… den vestlige oplysing fremstår i områden, der har været kristne i 1000 år – ergo må oplysingen være kristen, også selv om den ikke selv vil vide af det. Sammenlign dette argument med det følgende: kristendommen opstår i ett område, der har været hedensk i 10.000 år – derfor er kristendommen også hedensk, selv om den selv tror det modsatte. Det viser argumentets dybe konservatisme: egentlig kan der slet ikke tænkes nyt. Alting kan reduceres til sin kulturelle determination.

3.

Martin Luther hade tydligen inga höga tankar om förnuftet: ”wer […] ein Christ sein will, der […] steche seiner Vernunft die Augen aus”. (Den som vill vara kristen ska sticka ut ögonen på sitt förnuft.)

4.

Ulf Linde, ur En attrapp:

De som utforskar djurs beteenden, etologerna, brukar tala om så kallade nyckelretningar. Vad det rör sig om framgår av ett av deras mest lyckade experiment, beskrivet så här i en etologisk lärobok:

”Placerar man i ett rödhakerevir dels en tofs röda fjädrar och dels en uppstoppad ung rödhake som ännu inte har den röda hakfläck som givit fågeln dess namn, så angriper revirägaren fjädertofsen men bryr sig knappast om den uppstoppade fågeln. Den röda hakfläcken fungerar alltså som en nyckelretning … ”

För mig har experimentet alltid kastat en skugga av tvivel över den naturalistiska estetiken, särskilt när det gäller por­trätt. Att försöka åstadkomma en uppstoppad replik av modellen tjänar ingenting till. Målet borde i stället vara att åstadkomma en attrapp som fungerar som en nyckelret­ning, som utlöser modellens karaktär – ”titta så likt det är!” – trots att porträttet inte liknar modellen mer än en tofs röda fjädrar liknar en könsmogen rödhake.

I resten av texten beskriver Ulf Linde hur han gör just detta. Han gör ett porträtt av Gösta Oswald som bara består av ett par kantiga streck. I förbigående visar han det för en av Oswalds vänner. Och det fungerar:

Med en nonchalant gest räckte jag honom min teckning och frågade om han kunde se vem det föreställde. Han var fullständigt oförberedd, men svaret kom direkt:

– Gösta Oswald, det var verkligen likt! Vem har gjort den?

5.

Kulturförvaltningens målsättning: ”Ett Stockholm i världsklass” (http://is.gd/5lLiNf).

Jaha, och vilka andra Stockholm tävlar man med? Stockholm, Saskatchewan?