Andrej Platonov var en författare av ett särskilt slag: en av dem som är fulla av åsikter, tankar och idéer, men som trots det inte moraliserar. Tar han en pekpinne i handen hinner han inte sätta punkt för meningen innan pekpinnen har förvandlats till solros. Handen som vinkar med solrosen tillhör nu en poet, en supkamrat, en pratmakare och dagdrivare – vad som helst, men inte en ideolog.

Jag har läst Den tvivlande Makar, som består av 13 noveller och två essäer, alla skrivna på 1920-talet. Detta är den sjätte boken av Platonov som kommer i svensk översättning. Min recension i SvD kan läsas här.

_____

I novellen ”Solens ättlingar” har människan blivit oändligt mäktig med teknikens hjälp, och lämnat jorden för att flytta ut i universum. Låter det bekant? Det som ska föreställa avancerade framtidsvisioner 2025 – transhumanism, the singularity och liknande – är mer än hundra år gamla fantasier. Vår framtid är retro, allt är redan färdigdrömt. Platonov var inspirerad av kosmismen, artonhundratalsfilosofen Nikolaj Fjodorovs teknologiska utopi: vi kommer att kunna återuppväcka alla döda, ge dem evigt liv och sedan ska vi befolka Vintergatan.

Läs en spännande essä om kosmismen i den norska kulturtidskriften Vagant, skriven av Eirik Høyer Leivestad – Gud er død, lenge leve Gud!