I sina bästa ögonblick gör Platon inte sitt eget utan läsarens tänkande till en lustfylld aktivitet. Du förundras över din förmåga att förstå mer än du gjorde tidigare, något som snart blir beroendeframkallande. Det är det bästa motgiftet mot alla dogmatiska och odemokratiska idéer – hos Platon själv, och hos alla andra.

En ny biografi om Platons liv har kommit ut – Robin Waterfield, Platon (Natur & Kultur) – och jag har skrivit en understreckare i SvD: Platon ger dig lust att tänka själv.

_____

Det går fortfarande att framstå som duktig genom att skriva en kultursidesartikel där man påminner om att Platon inte ville ha några diktare i sin idealstat. Därifrån kan man sedan göra ett bekvämt och sedan länge inlärt tankesprång till Gulag, Nazityskland eller valfri annan destination. Så kan pseudointellektuell verksamhet se ut.

Grejen med Platon är att han är så otäckt samtida att vi ofta inte förstår hur samtida han är. När han säger att han inte att han inte vill ha några poeter i sin idealstat menar han inte poeter. Han menar Elon Musk och Twitter. Han menar AI-genererad fake news, influencers och ryska trollkonton. Han menar den moderna underhållningsindustrin. Läser vi honom på det sättet blir han begriplig och relevant.

Man måste alltid lyssna på vad texten säger. I det här fallet är det uppenbart att Platon syftar på personer som kan påverka andras omdöme i stor skala. Han talar om människor som kan korrumpera hela samhällets omdöme. Vem gör det i vår tid? Inte poeterna.

Man behöver bara skärpa hörseln en liten aning för att höra att Platons dialoger inte utspelades i någon marmorsval akademi, utan i ett samhälle fullt av oväsen, korruption, förvirring, populism och självsäkra kändisar, ett samhälle med politiker som inte var särskilt olika Putin eller Berlusconi. Lyssna, och du hör att den akustiska bakgrunden består av 57 tevekanaler med dokusåpor, krig och frågesport. Välkommen till antiken! Greker och romare uppfann det urbana livet, och våra storstäder har inte förändrats särskilt mycket sedan dess.

Ur detta kommer hans vilja till precision och definitioner. Det är meningslöst att ha en diskussion om sanning eller rättvisa så länge människor inte lyssnar på vad de menar när de använder alla de där stora orden. Det är därför han frågar. Platons motdrag mot kakofonin är inte att skaffa en megafon och bli ännu en person som ropar ut den enda sanna läran, utan att placera en frågande Sokrates mitt i röran. Och det är därför han inte har blivit ett dugg föråldrad, hur gärna vi än vill slippa honom.