Så här kan det låta på litteraturfestivaler nuförtiden: ”Kände du dig bekväm med att skildra en kvinnas känsloliv?” Det är viktigt att betona att det inte fanns ett spår av anklagelse i frågan, och den manlige författare som fick frågan, irländaren Tadh Mac Dhonnagáin, tog inte det minsta illa upp. Detta sätt att tala om litteratur har redan blivit normalt.

Eller så här. Jag skulle mycket väl kunna ha en svart person i någon av mina romaner, förklarade den brittiska författaren Kate Mosse. ”Men jag skulle inte, till exempel, skriva en berättelse i första person ur en svart sydafrikansk mans perspektiv. Jag tror inte att jag är tillräckligt skicklig, och inte heller att jag har rätt att göra det.”

Mosse citerade sedan författaren Kit de Wall, som har sagt att man ”aldrig ska doppa sin penna i någon annans blod”.

Har fiktiva personer blod? Jag trodde att de hade trycksvärta.

En segregerad litteratur har konsekvenser. Den kommer att få ett segregerat samhälle att framstå som det enda normala, skriver jag i tidskriften Fokus. Nu vet ni vad ni ska lyssna efter på Bokmässan, som börjar imorgon.