Med vänstern är det som med Theseusskeppet. De ursprungliga målen och idealen har bytts ut under resans gång, bit för bit, och det skepp som nu seglar under den välkända röda flaggan har inte mycket gemensamt med det som en gång startade sin resa.

Att vara vänster på 2020-talet är att föredra subjektiva känslor framför rationalitet och upplysningsvärderingar. Vänstern föreställer sig samhället som en organisk helhet av oförenliga kulturer där alla vet sin plats. På förvånansvärt många punkter är vår tids mest progressiva värderingar identiska med förra sekelskiftets konservativa eller reaktionära ståndpunkter. Metamorfosen har skett lika långsamt och listigt som när Argo ersattes spik för spik och planka för planka.

För att förstå hur förvandlingen gick till har jag läst Johan Söderbergs Kritik av underdog-metafysiken, och skriver om det i dagens understreckare i SvD.

Söderberg reder ut de idéhistoriska trådarna och visar hur reaktionära tyska idéer (Nietzsche, Heidegger) plockas upp i Frankrike efter andra världskriget, paketeras om och skickas ut i världen som progressivt tänkande. Vänsterns normkritik kommer aldrig att utmana marknaden, menar Söderberg. Tvärtom, den ”står i hemlig förbindelse med den ’spontana ordning’ som marknaden genererar”. Vänstern går, lydigt som en sömngångare, längs det streck som nyliberalismens föregångare Hayek ritade upp 80 år tidigare.

_____

På tal om Foucault är det för övrigt en underbar ironi att ett samhälle där hans böcker har vördats som ett evangelium samtidigt har byggt upp ett panopticon som är långt mer omfattande än de institutioner han beskrev. Jag syftar förstås på internet.