Det anses numera självklart att en stor del av medborgarna inte längre är tillräkneliga – hot, faktaresistens och konspirationsteorier är allt man kan vänta sig av dem. När man möter en självklarhet av det slaget ska man börja tänka, skriver jag i SvD:s artikelserie om hoten mot demokratin.

Läs artikeln här: Näthatet kan inte stoppas av algoritmer

Floden av vidriga åsikter betraktas som ett faktum som inte behöver förklaras. Det är lika märkligt som om kultursidorna skulle fyllas av artiklar om växthuseffekten utan att någon har frågat sig var utsläppen kommer från.

Varför har det blivit normalt att människor inte längre kan tillåtas tala öppet på nätet, eftersom de är så fyllda av ilska att de kommer att förgifta varje diskussionsforum? Här finns en story som borde få sociologer och journalister att komma springande. De aggressiva åsikterna är en signal att ta på allvar, att analysera och undersöka. Den försurade åsiktsfloden är en berättelse om vår tid som borde engagera nästa Freud, Marx eller Norbert Elias.

Istället för analys sker en reflexmässig utstötningsreaktion. De som hyser de vidriga åsikterna blir utdefinierade ur samhället. Det sker snabbt och instinktivt; snabbheten med vilken vi är beredda att ställa olika grupper utanför samhällsgemenskapen kan vara vår tids mest karaktäristiska egenskap. Diskussionen om näthatet är omfattande och högljudd, men det är värt att notera att den börjar efter att utstötningsprocessen har ägt rum. Det är därför diskussionen handlar om frågan ”hur ska Facebook och Google få tyst på hatet?”, inte om frågan ”varför är folk så arga?”

Internet. Bild från internet-map.net