Jag gör upp med AI-romantiken i en essä för finlanssvenska Hufvudstadsbladet.
.
Den som sitter fast i 1800-talets definition av tekniska framsteg kommer aldrig att fatta vad som pågår just nu – och varför det är annorlunda. Vi är fortfarande så låsta vid föreställningen att nytt alltid är bättre, men att ifrågasätta nyttan med poesihärmande maskiner är inte samma sak som att vara rädd för ånglok. Faktum är att kylskåp och tvättmaskiner är större tekniska framsteg än avancerade algoritmer som producerar poesi och deepfake-videos, eftersom de ger oss mer än de stjäl.
.
Varför skulle vi vilja utveckla maskiner som konkurrerar ut vår egen konstnärliga kreativitet? Att skriva litteratur är inte ett orättvist arbete som maskiner ska befria oss från, på samma sätt som grävmaskinen har befriat oss från dikesgrävning. Var inte en av poängerna med den tekniska utvecklingen att människan skulle få lite mer tid över till poesi?
.
Allt jag har sagt i den här artikeln kommer vara självklarheter i framtiden, men innan vi når dit lär det ta en generation eller två. Om du rycker på axlarna åt AI redan idag befinner du dig 50 år före alla andra.
.
Läs essän här: AI-poesi är inte framtiden.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera