Jag recenserar Maciej Zarembas Huset med de två tornen i SvD.
Foto Sofia Runarsdotter, Weyler förlag.
Ur texten:
Det var lätt att känna igen honom när han började skriva i tidningen. Han var den där skribenten som fogade in ålderdomliga svenska ord på ett skevt, aningen klumpigt sätt, och som samtidigt hade en unik sensibilitet för moraliska komplikationer – som om dessa två saker hängde ihop. Det påminde om att höra Cornelis Vreeswijk uttala vissa ord med ett främmande allvar, fördjupat av en främmande ironi. Jag blev snabbt beroende.
Mellan raderna handlar så många av Zarembas texter om människor som har eller saknar ryggrad. Växer man upp i det här landet kan man ha ett desperat behov av att läsa sådant.
Hur kan man vara svältfödd på moraliserande skribenter i ett land som moraliserar så mycket som Sverige? Svensk moralism handlar om att dåliga åsikter är smutsiga. Skakar man hand med någon som har fel åsikt blir man själv smutsig. För Zaremba handlar moral om principer.
Läs hela texten här.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera