Hur kan tvärsäkra texter ge upphov till en mer nyanserad undertext inom läsaren än nyanserade texter undrar jag i den här artikeln för SvD – en text som jag efteråt har blivit ganska tveksam till.
Skönlitterära texter som är fulla av tvärsäkra och onyanserade påståenden kan paradoxalt nog upplevas tvärtom, som om de sade mycket mer än vad som står på raderna. De nyanser som saknas i texten uppstår mellan raderna. Bestämda åsikter ger lustigt nog en mycket mer nyanserad undertext än nyanserade åsikter. En nyanserad text får inte läsaren att uppleva ännu finare nyanser; den gör läsaren trött.
0 kommentarer
Inga kommentarer
Kommentera