Simon Stålenhag målar svensk 80-talstristess försedd med robotar, svävande fraktfarkoster och förfallna rester av stora, gåtfulla maskiner. Kombinationen är en fullträff av det där sällsynta slaget som verkar fullständigt självklar efter att den är gjord. Har man växt upp i liknande miljöer under ungefär samma tid är igenkänningen total. Ibland lägger han också till små dinosaurier med fågelpigga ögon. Bilderna har kunnat ses på hans sajt simonstalenhag.se och har väckt stor uppmärksamhet det senaste året, även utanför Sverige (bland annat i tidskriften Wired och på sajterna io9 och The Verge).
I höstas publicerade rollspelsstudion Fria Ligan en bok med hans målningar: Ur varselklotet. Jag skrev om boken för Göteborgs-Posten (25 dec. 2014) – recensionen kan nu läsas på nätet hos GP.
2 kommentarer
1 Bengt O. | 22 februari 2015, 10:20
Helt off topic och alltså fullt raderbart: Läste just din text om människan och tekniken och hajade till ordentligt när jag läste om ”fantasin om underkastelse”. Underkastelse verkar vara toppgrejen just nu: jag har just läst ”Soumission”och är starkt påverkad. Så läser jag kolumner av alla berömda feminister som är eniga i sitt pris av den nya sado-machofilmen, med den ena förklaringen mera krystad än den andra. Och värst av allt: pseudokulturelitens uppslutning kring den Rosenberg-Virtanenska ideologin med sin schibboleth: ”vad skall det vara bra för?”
Skall vi alltså bara ge upp när det bränner till? Visst, nog är det skönt att slippa bry sig. Det är ju dessutom fullt i linje med den ansvarsabdikation inom politik och samhälle som ägt rum under decennier bland politiker, företagsledare, journalister, lärare, föräldrar och you name it.
Då är det ju fint om det finns robotar att skylla på när det går åt den dåliga platsen.
Det här är ju igen kritik av det du skrev i SvD, snarare tvärtom. Men jag hoppas att några elakingar snart hoppar upp och protesterar mot underkastelsedoktrinen som just nu breder ut sig i samhället.
No pasaran!
2 Magnus | 24 februari 2015, 11:49
Vad jag förstår menar de flesta som på något vis är involverade med s/m-erotik att 5o Shades – både böckerna och filmen – är ett ointressant, hajpat mediefenomen, en fånig sexploatering som har noll bäring på deras livsstil…
Kommentera