Simon Stålenhag målar svensk 80-talstristess försedd med robotar, svävande fraktfarkoster och förfallna rester av stora, gåtfulla maskiner. Kombinationen är en fullträff av det där sällsynta slaget som verkar fullständigt självklar efter att den är gjord. Har man växt upp i liknande miljöer under ungefär samma tid är igenkänningen total. Ibland lägger han också till små […]

(Forts.)

Jag har recenserat Bruno K. Öijers senaste diktsamling Och natten viskade Annabel Lee för Ny Tid. Öijer började som en poet som fyllde sina dikter med en sorts romantisk rekvisita – spelkort, vinglas, cigaretter, lite som att kliva in i en punkig antikvitetsaffär – men har utvecklats till en poet vars huvudsakliga ämne är sorg. […]

(Forts.)

Den bangladeshiska författaren Taslima Nasrin kan beskrivas som en feministisk Rushdie. Sedan 1994 lever hon i exil, hotad till döds för sin roman Lajja och för sina åsikter om religion och kvinnors rättigheter. Jag träffade henne när hon besökte Stockholm i höstas och gjorde en intervju som kan läsas i Ordfronts litterära magasin.

(Forts.)

Jaron Lanier gör diskussionen om artificiell intelligens lite mindre artificiell och lite mer intelligent: The myth of AI. Se också Daniel Dennett om samma ämne. Hur många osanningar är nödvändiga när man dramatiserar en ”true story”? Alex von Tunzelmann om de många felaktigheterna i The imitation game, filmen om Alan Turing. Och eftersom Turing är […]

(Forts.)