skriven av den 23-årige Georg Büchner är en fantastisk pjästext, full av sällsynt nerviga repliker. Jag lyssnade på regissören Michael Thalheimer när han berättade om vad han ville göra med pjäsen och skrev sedan om premiären för UNT. (Valfläsk? Fråga mig inte om rubriken; hur rubriksättare associerar är ett av universums outgrundliga mysterier.)

(Forts.)

Varför man ska klaga på Twitter har jag inte förstått. Som så mycket annat är det vad man gör det till. Den 26–27 augusti följde jag med extra noga. Då använde sig Teju Cole av Twitter för att skriva något jag länge hoppats få se: en uppdaterad version av Flauberts Dictionnaire des idées reçues. Flaubert […]

(Forts.)

… en oro, osynlig som lågan från ett spritkök, brinner bakom hans kött-sås-å-potatis-prosa. Jag har läst Leif GW Perssons Den sanna historien om Pinocchios näsa. Recension i GP.

(Forts.)

Om ni har hört talas om bonobon, den sympatiska, sociala och sexfixerade apan, beror det till stor del på den hollänske primatforskaren Frans de Waal, som studerat apors sociala liv sedan 1970-talet. Hans nyutkomna bok Bonobon och tio guds bud handlar främst om altruism bland apor, men innehåller tillräckligt många exempel från andra djur (elefanter, […]

(Forts.)

Ni som bor i Stockholm – gå och se den fantastiska lettiska fotografen Inta Ruka på Fotografiska (intaruka.wordpress.com). De senaste åren har jag sett en hel del odrägliga foton av typen ”kuf från glesbygden”. Hennes porträtt är något helt annat. Jag förstår inte hur det kan finnas så mycket närvaro i en bild. Inte medömkan eller exotism utan just […]

(Forts.)