– På persiska är ”diet” och ”regim” samma ord, sade Anna Lamsoo.

I en av sina texter gjorde hon en ordvits av det (ungefär: jag har fått nog av den här dieten), vilket passerade den iranska censuren. Däremot ströks raden ”guds kyss på dina läppar”. Inte ens gud får kyssa någon, konstaterade hon.

Tillsammans med fem andra unga kvinnliga iranska poeter – Aida Amidi, Fateme Ekhtesari, Rosa Jamali, Bahareh Rezaee och Roya Zarrin – besökte hon Författarförbundet i Stockholm i måndags. Därmed inleddes den iranska poesifestivalen En motståndsrörelse på mitt skrivbord, som kommer att pågå under veckan. Det som gjorde kvällens litteratursamtal så uppmuntrande var att det inte var ett officiellt författarbesök, utan att det tillkommit på initiativ av poeter som själva tagit kontakt med varandra. I våras reste Helena Boberg, Athena Farrokhzad, Linn Hansén, Hanna Nordenhök, Sofia Stenström och Jenny Tunedal till Teheran; de poeter de träffade då är nu i Sverige.

Visst kan man säga att frågor och svar inte alltid möttes. Athena Farrokhzad ställde frågor om konkreta feministiska strategier och fick svar som handlade om att man kan återvinna sitt självförtroende genom att återvända till sitt lands mytologi (Rosa Jamali) eller att kvinnor och män ibland förstår varandra bättre än personer av samma kön (Lamsoo). Men någonstans måste man börja det samtal som ska föra oss närmare varandra, och jag tror att man kan börja med nästan vilken trådända som helst – de leder alla till centrum. Förutsatt att man vill komma dit.

Och jag vill tro att sådana här kvällar visar litteraturen att den kan läka ihop de sprickor som klyver världen. Uppläsningarna och samtalen kan göra oss lite mindre främmande för varandra, samtidigt som poesin lika gärna kan göra mig lite mer främmande för mig själv (vilket kan vara en fördel för den som vill upptäcka sig själv).

Jag tänker inte skriva några välmenande och okunniga generaliseringar om den unga iranska litteraturen efter denna korta kväll. Jag vet ännu inte ens vilka de sex poeterna är; att höra dem läsa varsin dikt är bara som den första, ytliga rispan på huden. Den som vill gå lite djupare kan leta upp det senaste numret av tidskriften Kritiker (nr 28/29) där de medverkar, tillsammans med författare ur en äldre generation, som den i Iran berömda Forough Farrokhzad. Och passa på att höra dem när de uppträder på Göteborgs poesifestival i helgen.

(Publicerad i GP)