Två personer har börjat göra en tecknad serie av Karl Kraus skådespel Die letzten Tage der Menschheit (”Mänsklighetens sista dagar”). Skådespelet beskriver första världskrigets vansinne i ett slags collage av citat ur tidningstexter, uppblåsta nationalistiska fraser och korta, ironiska scener. Det är cirka åttahundra sidor långt i tryck och Kraus skrev själv i förordet att det var avsett för en marsteater eftersom ingen mänsklig teaterpublik skulle stå ut med det. Det har förstås inte hindrat några av alla dessa teatergalna tyskar från att sätta upp det, helt eller i förkortade versioner. Enligt tyska Wikipedia gjordes en uppläsning av hela pjästexten år 2000. Det tog sex dagar.
De första sidorna i serien (när jag skriver det här har de kommit till sid. 24) kan läsas här. Jag önskar att jag kunde säga att det är ett vansinnesprojekt av det underbara slaget, men serien är så trist tecknad att resultatet bara är vansinnigt tråkigt.
8 kommentarer
1 Bengt O. | 17 maj 2013, 20:22
Ett vansinnesprojekt? Ja, kanske. Vad är syftet? Vem är publiken? Hur långt skall det bli?
Men varför tycker du att det är ”tråkigt” tecknat? I mitt tycke påminner stilen ganska mycket om andra belgiska och franska men även amerikanska serier som skildrar historiska berättelser från exempelvis 1800-talet. Jag tänker exemplevis på vissa serier om Jack the Ripper.
Vi får väl se vart det bär hän. Och nog är det bättre än ”Ernie”?
2 H | 18 maj 2013, 11:43
Tänker du på Alan Moores Jack the ripper (”From hell”)? Den var ju också rätt tråkigt tecknad. Ernie var kongenial med sitt innehåll, men ”Die letzren Tage …” är opersonlig, atmosfärlös, slarvig. När det gäller serier fångas jag av teckningarna snarare än innehållet. David B. hade kanske kunnat göra den?
3 Gabrielle Björnstrand | 18 maj 2013, 18:55
Här håller jag nog med Håkan – det är liksom Fantomen med cylinderhatt. En urlakad serie-estetik.
Tanken kanske var god – men det är den ju ofta just i kulturella ”projekt”.
4 Bengt O. | 18 maj 2013, 20:02
Precis. Moores/Campbells ”From Hell”.
Är litet nyfiken på vad Gabi menar med ”Fantomen i cylinderhatt? Folk hade cylinderhatt på den tiden i Wien.
”Opersonlig, atmosfärlös, slarvig” skriver Håkan. Omdömet intresserar mig. ”Atmosfärlös” tycker jag är orättvist, de båda andra adjektiven förstår jag inte riktigt utan att därför spontant vilja utfärda motsatt betyg. Projektet är ju till sin karaktär ”vansinnigt” så innan vi tränger alltför djupt in i det estetiska kanske vi skulle försöka förstå syfte, tilltänkta ”målgrupper” och planerat omfång.
Förkortade versioner och urval spelas ju med framgång nu och då både av högprofessionella aktörer, i TV och på amatör -och skolteater. Kraus hade väl blivit vansinnig men publikmottagandet är oftast gott.
När jag skriver detta slår det mig att Håkan ju är kanske den ende specialisten på Kraus och ”Die letzten Tage” i Sverige idag. Kanske är din kommentarer påverkad av en spontan motvilja mot att försöka överföra ett mästerverk till ett annat medium? Ungefär som jag känner mig inför förfilmningen av ”The Great Gatsby” kanske.
5 H | 18 maj 2013, 20:13
”Kanske är din kommentarer påverkad av en spontan motvilja mot att försöka överföra ett mästerverk till ett annat medium?”
Inte alls. Jag har läst serier längre än jag läst Kraus och jag känner igen en dålig serie när jag ser en.
Wien före/under kriget är en utmärkt miljö att placera en historia i. Det kunde bli hur bra som helst om rätt personer gör det. Kanske en blandning av Christophe Blain och Enki Bilal?
David B., som jag nämnde tidigare, håller just på att göra en serie som utspelar sig i Italien de kaotiska åren efter 1918.
6 Gabrielle Björnstrand | 18 maj 2013, 21:25
Bengt: jag menar helt enkelt; exakt samma linjeföring och stumma uttryckssätt som i en – numera konventionell – Fantomenserie. Det är så redan gjort, en stil, men förflyttad till annan ort och tid. Och knappast postmodernt för den sakens skull.
I övrigt är jag absolut ingen expert på serier. Men rätt kunnig på bild.
7 Bengt O. | 18 maj 2013, 22:01
Fina svar båda två. Tack. Jag tar på mig trenchcoat och hatt och går in på närmaste bar och sveper en bägare helfet mjölk som tröst.
8 Gabrielle Björnstrand | 19 maj 2013, 00:52
Yes, Mr Walker!
Kommentera