6 kommentarer

• 1 Gabrielle Björnstrand | 9 november 2012, 23:17

  ”I litteraturen kan vi få en aning om – inte om framtiden, men om vart människors föreställningar och förhoppningar är på väg. Det kan avläsas genom de teman och genrer som uppstår – och genom dem vi tappar intresset för. Håller vi på att tappa intresset för science fiction?”

  Jag har aldrig haft intresset. Måste nog baxa mig in i Orwell någon gång. Men du vet väl att den kannibaliske Ron Hubbard (Scientologen) skrivit en Sf-roman. Den står på listan för de tre bästa böckerna hos – ja det vet du – Mitt Romney. Ha! Hur exemplariskt är inte det?

• 2 H. | 10 november 2012, 20:24

  Hubbard, om vilken sf-författaren Heinlein sade: han klarar inte ens av något så enkelt som att grunda en religion.

• 3 Gabrielle Björnstrand | 10 november 2012, 21:15

  Ha ha. Det är nog inte så enkelt, vad det verkar. Men blandar man det med lite romersk imperialism eller annan affärsverksamhet går det framåt.

  Hubbard är faktiskt lite för otäck för att man ska kunna acceptera att skådespelare som Tom Cruise och John Travolta hör till hans adepter. En kontrollfreak-organisation som förföljer sina före detta följare. Men det där vet du.

• 4 Bengt O. | 14 november 2012, 18:31

  Jag slutade läsa sf när jag gick ut gymnasiet. Tappade intresset. Men en hel del av det jag läste tidigare minns jag faktiskt. Men hur definierar man det? Är Orwell verkligen ”science fiction”? Eller ”Brave New World”? Kallocain? Aniara? I så fall läser jag sf fortfarande. Ofta.

  Tidskriften ”Häpna” ordnade en tävling om bästa svenska begreppet för ”science fiction.” Jag föreslog ”Faktasi” vilket ju var väldigt bra. Vann gjorde dock någon gammal språkvetare som föreslog ”Vetsaga” – ett ord som därefter aldrig hörts eller setts.

  ”Fantasy” tycker jag är enbart tråkigt. Dötråkigt. Jag har ett underbart elakt citat om Tolkien från Ian McEwan som jag skall försöka gräva upp.

  OBS allvarligt och inget försök att vara sarkastisk eller så: jag läser mycket hellre de klassiska årgångarna av ”Bland tomtar och troll” med de fantastiska illustrationerna av John Bauer och Einar Norelius.

• 5 H. | 14 november 2012, 20:26

  Jag har hört både faktasi och vetsaga. :o)
  Genrebeteckningar är inget att fästa sig vid. ”The city & the city” som jag länkar till här ovanför sorteras som fantasy/science fiction, trots att den utspelar sig i Europa i nutid utan några övernaturliga inslag.

• 6 Gabrielle Björnstrand | 14 november 2012, 23:04

  Nu kom jag på att den enda verkligt givande och dessutom rörande sf-story som passerat mina sinnen är Tarkovskijs Solaris.

  Kan inte tänka mig att romanen/förlagan var så dålig den heller. Stanislaw Lem, tror jag.

  Till Bengt: Jag tror Martinsson skulle betacka sig för genrebeteckningen. Men det gäller kanske Fahrenheit 451 och annat Orwellskt också.
  Det KAN ju vara lite som skillnaden mellan en erotisk roman av Colette eller de Lanclos och – å andra sidan – Fifty shades of grey.

Kommentera