9 kommentarer

• 1 Gunnar | 24 september 2012, 22:47

  Jag kan, som du nu vet, inte hålla med dig. Jag tycker den första ”Människorna stod varandra närmare förr. Vapnen hade inte samma räckvidd då.” är bara unfunny nonsense. Han punktuerar en metafor med vapenspecifikation. Morgonstund har inte guld i mun för morgonen har ingen mun. Eftertankens kranka blekhet? Eftertanken har ingen hy. Blänkande, skinande aforistiska insikter sker ju (undantagsvis) när man underminerar ett påstående på samma villkor som påståendet uttrycktes på in the first place. Vänd t.ex. på jantelagen: ”Du skall inte tro att du var något”. Lec’s aforism är intellektuellt fusk. Och billigt fusk, dessutom.
  (Sorry. I’ll get my coat.)

• 2 Bengt O. | 24 september 2012, 23:12

  Sorry Håkan, jag är helt med Gunnar här. ’Upp med hakan!’ sa bödeln och fäste snaran.” Det är ju bara en billig vits. Kunde vara klippt ur Pelle Holms ”Ordspråk och tänkesätt.” ”Frisches Wetter in Schweden sa tysken, frös ihjäl på midsommarafton.”

  ”Efter solsken kommer regn.”

  ”Bättre en fågel i handen så länge den inte sk-ter i näven”

  ”Allting har en ända utom korven som har två”

  osv.

• 3 Lennart Erling | 25 september 2012, 10:01

  Jag vill nog invända lite mot Gunnar och Bengt O här. Hos G F Lichtenberg, som jag läser just nu, blandas verkligen högt och lågt, hela skalan från putslustigheter till djupt tänkt. Koncentrerade uttryckssätt är inte fel.

  Inte heller enkla ordvitsar, för övrigt.

• 4 Gunnar | 25 september 2012, 10:33

  För att inte tala om det faktum att Lecs devis förmodligen far med osanning, i ”att människorna stod varandra närmare förr”. Det tycks mig i allra högsta grad diskutabelt, med de sociala och familjära hierarkier som rasat under senaste århundradet. Nånstans måste väl en aforism också vila på en allmänt överenskommen sanning.

• 5 Lennart Erling | 25 september 2012, 11:15

  Men – den första meningen är ju ironisk och punkteras av den andra. Människor har alltid dödat varandra. Numera på längre avstånd, tack vare teknikutvecklingen.
  Vilket fick mig att skratta…

• 6 H. | 25 september 2012, 13:17

  Jag håller förstås inte med – men samtidigt inser jag att det är omöjligt att argumentera. Jag hör helt enkelt Lec på ett annat sätt än ni. Om jag hade tid att skriva en bok skulle jag kanske åtminstone kunna övertyga mig själv om att det går att motivera varför jag hör vad jag hör – men det har jag inte!

  Jag kommer bara att tänka på tecknaren Jan Lööfs sommarprat. När han, som är gammal jazzare, lyssnar på klassisk musik hör han ”bara en massa noter”. Hur får man någon som bara hör en massa noter att höra musiken?

  Gunnar: ”Det tycks mig i allra högsta grad diskutabelt, med de sociala och familjära hierarkier som rasat under senaste århundradet. Nånstans måste väl en aforism också vila på en allmänt överenskommen sanning.”

  Fast nu läser du honom extremt fyrkantigt. Tror du inte att Lec var ute efter att kommentera eller driva med en allmänt överenskommen osanning – floskelföreställningen att allt var bättre förr?

  ”Upp med hakan …” är förstås en lättviktare, men jag gillar den ändå!

• 7 Magnus | 25 september 2012, 15:18

  Utan att ha läst Lec så värst mycket tror jag att han hade gillat, och förstått, den här bilden:

  http://tinyurl.com/cdcq7uy

  Fullständigt genial i sina paradoxer, om ni frågar mig (ta bara bruket av den där bruna kartongbiten som finns precis där kidnappare brukar låta sin gisslan hålla en pappskylt med uppmaning att betala tio miljoner, men som här får förmedla det hon står för, eller: förnuftets och modets röst…)

• 8 Gunnar | 25 september 2012, 18:07

  Livet är en Lec när man agree to disagree… Splendido!

• 9 H. | 26 september 2012, 08:56

  Jo, fast namnet uttalas Letts. Let’s agree to disagree.

Kommentera