DN:s stort uppslagna granskningar av myndigheternas festvanor är kvittojournalistik helt enligt ”Dom dricker ALKOHOL för DINA SKATTEPENGAR”-mallen, skriver jag i Journalisten.se.
Är det inte allvarligt att Tillväxtverket festar upp sju miljoner? Jo. Samtidigt är sju miljoner pisspengar jämfört med de summor de här personerna har makt över, men det ska jag inte bry mitt lilla huvud med. Jag ska snällt hetsa upp mig över en chokladprovning för 7 000 spänn utan att ha en aning om vad som händer med de 3,4 miljarder som Tillväxtverket fördelar (summan nämndes inte ens i den första artikeln). Som någon har sagt: en demokrati förutsätter kunniga medborgare. Kvittojournalistik gör oss till motsatsen.
Den 20 juni granskades AP-fonderna på samma sätt i DN. AP-fonderna förvaltar ”800 miljarder kronor av våra pensioner”, sades det, men hur väl de hanterar pensionspengarna gav artiklarna en högst oklar bild av. Fotot som DN valde att sätta på förstasidan har däremot etsat sig in i mitt minne (och det var förstås avsett att etsa sig in). En lagerhylla full med ALKOHOL som köpts för MINA SKATTEPENGAR. Jag räknade flaskorna: det måste ha varit vin och öl för ett par tusen!
1 kommentar
1 Magnus | 18 augusti 2012, 11:17
Jan Guillou sade det bäst: om en svensk politiker har tagit sin familj eller ett par vänner med på en fest knuten till jobbet utan att det var reglementerat, och de har suttit och groggat och käkat ostron för skattepengar, då kan han åka ut på nolltid, men däremot går det inte att tvinga bort samme politiker eller verkschef på grund av tydlig och bevisad inkompetens. oavsett hur hårt en tidning (eller flera) skulle trycka på och lägga fram graverande dokument, intervjuer, artiklar etc så går det inte.
Jag tror att det har att göra med dogmen att alla måste förstå allt, när tidningar bedömer politiker eller andra så skriver de i grunden för Nisse i Hökarängen, för den bild de har av denne sömnige person. Och Nisse blir naturligtvis mer arg över att politikerna och deras kumpaner får festa på en femrättersmiddag och sprit än av en tydlig men inte klatschigt lättläst demonstration av att Tillväxtverket är en misslyckad bluffmyndighet, att Maud Olofsson är en nolla och på de flesta sätt en misslyckad politiker eller att regeringen trixar med statistik för att dölja det ena eller det andra. De där senare påpekandena är inte sexiga.
Kommentera