”… vi är utan bildning, ja än mer, vi är oförmögna till liv, till ett enkelt och riktigt seende och hörande, till att med ett lyckligt grepp fatta det närmaste och mest naturliga, och har hittills inte ens grunden till en kultur, eftersom vi inte själva är övertygade om att ha verkligt liv i oss. Splittrad och upplöst, halvt mekaniskt sönderdelad i ett inre och ett yttre, översållad med begrepp som med draktänder, själv alstrande begreppsdrakar, därtill lidande av ordens sjuka och utan förtroende för varje egen känsla som ännu inte stämplats med ord: som en sådan livlös och likväl spökligt rörlig begrepps- och ordfabrik har jag kanske ännu rätt att säga om mig själv cogito, ergo sum men inte vivo, ergo cogito. Det tomma ”varat”, inte det fullödiga och grönskande ”livet” har förunnats mig; min ursprungliga förnimmelse kan bara gå i god för att jag är ett tänkande men inte ett levande väsen, att jag inte är något animal utan på sin höjd ett cogital.”

Nietzsche, ur Om historiens nytta och skada

_____