Min artikel om digitaliseringen av museernas kulturarv, och om Rolf Källmans (som ska leda samordningssekretariatet för digitaliseringen) något märkliga syn på kunskapernas värde (”digital råolja”?) har lett till en debatt i Göteborgs-Posten.

Källman svarade 23 augusti (samt i en kommentar till blogginlägget ”Digital råolja?”).

Pelle Snickars, forskningschef på Kungliga biblioteket, svarade 24 augusti.

Jag har svarat dem idag.

Deras svar säger inte mycket, men av olika anledningar. Rolf Källman svarar som en ämbetsman som tror att han kan släta över alla konflikter och olösta frågor som digitaliseringen för med sig genom att använda den lilla frasen ”positiva effekter”. Positivt för vem? Vilken sorts effekter – kommersiella eller kulturella?
Snickars, å andra sidan, pratar bara känslor. Det är karaktäristiskt för en viss sorts professionella svenska nätevangelister. Hans svar är fullt av trumpna känslouttryck: ställer man konkreta frågor om villkoren för digitaliseringen tycker man att ”arkiv ska vara gamla och trista” – helst borde allmänheten inte få tillgång till dem alls.