I dagens DN svarar jag på Jens Liljestrands artikel ”Intellektuella unga överger litteraturen”. Texten finns ännu inte på nätet, så jag har lagt upp den här.
_____
Bokläsandet minskar och snart är litteratur lika smalt som opera, skriver Jens Liljestrand, som tittat på försäljningssiffrorna (DN 29/6). Jag skulle vilja sabotera – eller åtminstone nyansera – hans dystopi med lite mer statistik. Vem tror ni läser mest böcker i Europa? De operaälskande italienarna, kanske?
Statistik om europeiska kulturvanor kan man hämta gratis hos Eurostat (epp.eurostat.ec.europa.eu). I topp för bokläsandet ligger Sverige: över 80 procent av svenskarna uppger att de läser minst en bok om året. Efter oss kommer Finland, Tjeckien och Estland; sedan faller kurvan ner till Portugal, där något över 40 procent läser böcker. Svenskarna äger också flest böcker: drygt 50 procent har svarat att de äger mer än 100 böcker.
Håller läsandet på att tappa publik till andra former av kultur? Det mönster jag urskiljer i Eurostats tabeller är snarare att de länder där bio, konserter och andra aktiviteter drar mest publik också är länder där man läser mycket.
Läsandet konkurrerar heller inte nödvändigtvis med att göra själv: finnar och österrikare, som läser mest tidningar, är också de som oftast ägnar sig åt eget kulturskapande. Samma sak när det gäller internet: de länder som är mest uppkopplade är också de som läser mest böcker.
Hur det är med operabesöken har Eurostat inga uppgifter om. Men det är värt att notera att Sverige ligger konsekvent högt: tvåa på museibesök och fjärde plats i biostatistiken. Hos Eurostat framstår vi oväntat nog som ett av Europas tunga kulturländer.
_____
Tillägg: läs om statistiken för den svenska bokförsäljningen hos GP. Minskningen från 2009 till 2010 var en procent.
Stefan Johansson, dramaturg på Operan, har också svarat Liljestrand: ”Även om det saknas internationell statistik som exakt visar utvecklingen över tid är nog alla insatta ense om att det aldrig spelats så mycket opera i världen som idag. Konstformen har heller aldrig – oavsett de senaste årens vurm för livesändningar från världsscener – haft en så stor och socialt och etniskt blandad publik.” Länk.
9 kommentarer
1 Gabrielle Björnstrand | 1 juli 2011, 16:34
Kul! Än är det inte kört i botten!
2 H. | 1 juli 2011, 18:00
Nej, det är som han sa som föll från nittiosjunde våningen: än så länge är det faktiskt rätt okej.
3 Magnus | 1 juli 2011, 19:48
Somliga tycker att opera ska lanseras med att det är (i vid mening) en böggrej, då blir det nämligen hippt, queert och tidsenligt (oavsett att uppsättningarna redan idag ofta sätter in verket i ny kontext, en ny epok, och det har jag inga problem alls med). Vid lansering i sociala medier och i målgruppsnischning kan opera på det sättet beskrivas som en identitetsskapande stilmarkör för storstadsbögar, ett sätt att skilja ut sig från den torrt gammelbildade kulturborgarfamiljen eller den ivrige klassresenären. I sociala medier och nischade tidningsartiklar alltså, inte den lansering som görs via vanliga annonser och så – men den image som byggs upp ute i det socialala flimret kommer ju också att färga hur en konstart beskrivs i mera ”finjournalistiska” sammanhang efter ett tag, inte sant?
Jag tror inte man ska vara helt säker på att inte en del litterära segment snart kommer att börja lanseras på ungefär det sättet. Typ, om du läser vissa slags böcker förväntas du coskå vara litet av en fanboy, en entusiastiskt frustande ambassadör för den sortens texter, och omvänt förväntas du rensa i din bokhylla för att städa undan sådant du inte vill att dina polare eller partygäster ska se. Det finns många sätt att motivera bortrensningar av böcker.
4 Gabrielle Björnstrand | 1 juli 2011, 20:13
Yeaahh! Bayreuth- for ever!
5 Magnus | 1 juli 2011, 20:53
Gabi: Jag diggar också Wagner (och tycker att Mezzo är en galet bra kabelkanal). Men det skulle kännas hemskt att förväntas agera reklampelare eller smakdomare för allt man gillar (skivsamlingen sträcker sig från Isaac Hayes, Amy Winehouse och Dexter Gordon till Kent och Birgit Nilsson).
Apropå Bayreuth var det tydligen meningen att Wim Wenders skulle regisserat den stora jubileumsringen 2013, hans kontrakt sades dock upp när han ville spela in hela rasket i 3-D för senare släpp på bio, blu-ray och dvd. Alldeles för dyrt, sade familjen Wagner.
6 Gabrielle Björnstrand | 1 juli 2011, 23:14
Wim Wenders vägar – på senare år – äro outgrundliga.
7 Siegmund | 2 juli 2011, 00:26
Wim vänder vindarna och Wim tänder stjärnorna, sjöng visserligen Eva Dahlgren, men Wagner är han nog inte vuxen än.
8 Brünnhilde | 2 juli 2011, 17:21
Borde inte James Cameron iscensätta och filma åtminstone Rhenguldet?
9 Andreas Sundgren | 25 juli 2011, 11:12
Var är Cecil B DeMille när man behöver honom?
Kommentera