För SvD har jag skrivit en understreckare om hur teknologin ständigt blir en metafor för världen med utgångspunkt i The information – James Gleicks 500-sidiga bok om informationsteknologins historia. Läs streckaren här.
I slutet av 1870-talet fångade en ny, spännande uppfinning människornas intresse: fonografen. Det dröjde inte länge förrän psykologer, filosofer och andra började förklara att människans hörselminne måste fungera ungefär som en fonograf. Ljudvibrationerna måste på något sätt graveras in i hjärnan, antog man, därefter kan de spelas upp ett obegränsat antal gånger. I dag vet vi förstås bättre. Hjärnan är inte en fonograf, den är en dator.
Eller rättare sagt: den är ett besynnerligt organ, som alltid liknar den apparat vi uppfunnit senast. Bland mycket annat har den jämförts med ett självspelande piano, ett hologram och ett tryckeri. Vi är märkligt förtjusta i att föreställa oss vårt eget intellekt som ett dött ting, som om det krävdes en övermänsklig ansträngning att tänka rörelse, processer, utveckling och relationer. Tekniska apparater har så ofta använts för att förklara eller beskriva minnet, skriver Douwe Draaisma i ”Metaphors of memory”, att en historik över människans föreställningar om minnet från medeltiden och framåt liknar en vandring bland utställningsföremålen på ett tekniskt museum.
Och det gäller inte bara minnet. Våra föreställningar om världen och människan har århundrade efter århundrade formats av den teknik som för tillfället var ny och suggestiv att tänka kring. När urverket var människans senaste, mest avancerade teknologi liknade man universum vid ett urverk (den förste som gjorde det lär ha varit den franske 1300-talsbiskopen Nicole Oresme). Vår tids stora metafor är naturligtvis ”allt är information”. [forts …]
6 kommentarer
1 Marcus Hanser | 17 maj 2011, 23:17
Det här är ett helt lysande resonemang. Skulle du tänka dig att göra ett föredrag om det?
2 H. | 18 maj 2011, 00:35
Var / för vem?
3 Thorvald | 20 maj 2011, 19:58
Tack för tipset om The information. Eftersom ämnet intresserar mig mycket beställde jag boken redan samma dag som du postade inlägget.
4 H. | 21 maj 2011, 09:49
Jag tror inte att du kommer att ångra dig! Det är just det kringströvande i boken, alla sidospår och sidohistorier som gör den till intressant läsning, till något mer än ännu en informationsteknologins framgångshistoria, där de vanliga händelserna och namnen (Turing, etc) bockas av.
5 Magnus | 26 maj 2011, 10:00
Medvetandet och hjärnan är ungefär som en iphone, menade Isobel i en artikel i Arena och ett par blogginlägg för något år sen. Hon använde visserligen inte direkt jämförelsen med en 3G-mobil med många funktioner men det var ungefär vad hon avsåg: hjärnan kan, antas det, inte skilja på yttre och inre stimuli och därav följer (enligt henne) att det inte finns några tydliga gränser mellan jaget/medvetandet och omvärlden med ess döda och levande faktorer. Hjärnan som ett helt gäng hackigt självspelande pianon som oberäkneligt körs in på nya rullar av omgivningens tryck och ryck, och där tankar och inre bilder är sociala och intersubjektiva fenomen snarare än att de skulle höra hemma hos några enskilda personer. Ett facebookmedvetande, kan man säga.
6 H. | 26 maj 2011, 13:11
Nej, hjärnan är en iPad!
Kommentera