Ingmar Bergmans nattduksbord. Han har klottrat ner mardrömmar och ångestfyllda tankar direkt på bordsskivan. Fotograferat på bergmanauktionen 2009; klicka på bilden för att läsa den diskussion som uppstod när ett antal bergmanspöken hittade hit.

(Forts.)

Jag recenserar antologin Tio skäl att älska Freud i UNT. Vill man läsa Freud (istället för att älska honom; skulle ett gäng biologer skriva boken Tio skäl att älska Darwin som ett svar på samtidens misstro mot evolutionsläran?) kunde läget inte vara bättre: förra månaden kom sista delen i den svenska översättningen av hans samlade […]

(Forts.)

Redan i titeln gör hon det. Sheila Heti går rakt på det ämne som jag just har tänkt att skönlitteratur på ett eller annat sätt alltid handlar om. Hennes roman heter How should a person be? Det är en fråga som får läshungriga sugkoppar att växa ut på fingertopparna, och med den sortens bläckfiskfingrar plockar […]

(Forts.)

För en tid sedan gjorde fotografen Pawel Flato något obehagligt på sin blogg. Han lade DN och Svenskan från samma datum bredvid varandra och fotograferade dem. Var de lika? Obehagligt lika. Man har förstås haft på känn att det är där vi har hamnat, men att se det på bild efter bild är något annat: […]

(Forts.)

Det var alltför länge sedan sist!

(Forts.)

För SvD har jag skrivit en understreckare om hur teknologin ständigt blir en metafor för världen med utgångspunkt i The information – James Gleicks 500-sidiga bok om informationsteknologins historia. Läs streckaren här. I slutet av 1870-talet fångade en ny, spännande uppfinning människornas intresse: fonografen. Det dröjde inte länge förrän psykologer, filosofer och andra började förklara […]

(Forts.)

Jag har recenserat Lászlo Földényis bok Dostojevskij läser Hegel i Sibirien och brister i gråt för UNT. Länk här.

(Forts.)

För det senaste numret av 10-tal har jag översatt en intervju med Michel Houellebecq. Originalintervjun, gjord av Susannah Hunnewell för Paris Review, en amerikansk litteraturtidskrift som är berömd för sina långa författarintervjuer, kan läsas här. Hennes intervju förändrade min fördomsfulla uppfattning om honom och fick mig att läsa två av hans böcker: istället för en […]

(Forts.)

I sina båda böcker om människans ursprung, Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari, beskriver Lasse Berg san-folket i Botswana. De är de sista människorna vars liv ligger närmast urmänniskorna, menar han, och det hörs hur förtjust han är i dem när han beskriver dem: de är sociala, hjälpsamma, pratsamma. Men vad pratar de egentligen […]

(Forts.)

Traditionella medias största problem är inte internet, det är att etablerade skribenter fortfarande får skriva krönikor som låter som om de hade upptäckt internet i går kväll. Berlinmuren har fallit! Alla kan själv nu! Jag är inte rädd!

(Forts.)

Det behövs en death metal-film i Sverige som binder samman mystik och nyfattig verklighet, som uttrycker ett nytt slags moral med ett nytt slags bilder. ”Odjuret” hade kunnat vara den. På det sättet avslutar Kerstin Gezelius sin recension av filmen Odjuret. Men finns inte redan den kombination av mystik och nyfattig verkliget hon önskar sig […]

(Forts.)

I mars skrev jag i GP om den ohederliga retoriken i Mattias Gardells bok Islamofobi. Mattias Gardell har två ögon. Det ena ögat använder han när han skriver om islam. Det andra ögat använder han när han skriver om Väst. Det första ögat ser bara individer, det andra ser bara strukturer. Inget av synsätten är […]

(Forts.)